Bevara Kulturmiljöer?


Varför ska vi bevara

Kulturmiljöer i skogen?

Det finns inga skogar i Sverige där människan inte satt sin fot. I det som är skog i dag har människan under tusentals år jagat, fiskat, odlat, bedrivit boskapsskötsel och avverkat skog för såväl husbehov som industriell verksamhet. Spåren vi lämnat efter oss är ett stort minnesarkiv för oss och kommande generationer.
I dag är skogsbruket en betydande del av svenskt näringsliv och det är många människor som är ekonomiskt beroende av skogen. En förutsättning för detta är ett lönsamt skogsbruk. Men samtidigt skadas många fornlämningar och andra kulturmiljöer vid avverkning och markberedning.
Med kunskap om hur olika kulturmiljöer ser ut, var de finns och med varsam skötsel kan vi bevara de historiska spåren samtidigt som vi bedriver ett rationellt skogsbruk. Genom att sköta kulturmiljöerna under hela skogsbrukscykeln för att göra dem synliga kommer vi förhoppningsvis inte att ha samma problem med skador på miljöerna som vi haft hittills då skogen ska avverkas och gallras.

Skogens kulturarv
De kulturspår som vittnar om hur människan nyttjat skogen och skogsmarken genom tiderna kan sammanfattas i begreppet skogens kulturarv.
Lämningar som ingår i detta kulturarv delas in i fyra kategorier utifrån det lagskydd de har: fasta fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar, samt de biologiska och immateriella kulturarven.  En eller flera lämningar bildar tillsammans med sin omgivning en kulturmiljö.

Fasta fornlämningar
Fasta fornlämningar  skyddas i kulturminneslagen, lag (1988:950) om kulturminnen m.m., som även behandlar fornfynd, byggnadsminnen, god ortnamnssed, kyrkliga kulturminnen och äldre kulturföremål. Fasta fornlämningar och fornfynd kallas gemensamt för fornminnen. I denna handbok skrivs för enkelhetens skull fortsättningsvis fornlämningar, med den underförstådda betydelsen fasta fornlämningar.
Typiska fornlämningar kan vara förhistoriska gravar (t.ex. stensättningar, högar och rösen), stensträngssystem, runstenar och förhistoriska fångstgropsystem. Lagen säger även att ”Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.”

 

 

 

 

 

 

Övriga kulturhistoriska lämningar
Lämningar som av olika anledningar, oftast på grund av att de är yngre, inte klassificeras som fornlämningar, men  ändå har tillkommit genom äldre tiders bruk och är varaktigt övergivna, benämns övriga kulturhistoriska lämningar. Exempel på vanliga sådana är kolbottnar, stigar, torpgrunder och sentida stengärdsgårdar. Den här kategorin har sitt lagskydd i skogsvårdslagens 30§.

Biologiska kulturarvet
Spår av hur människan nyttjat skogen och skogsmarken har inte  bara avsatts som lämningar utan kan också ses i vegetationen. Till detta biologiska kulturarv  räknas hamlade träd, trädgårdsväxter och barktäkter. Många nyckelbiotoper t.ex. i gamla ängs- och hagmarker har uppkommit som ett resultat av tidigare markanvändning, som slåtter och bete, och kan därför också betraktas som biologiskt kulturarv.

Immateriella kulturarvet
Till vårt kulturarv räknas inte bara lämningar. Även ägogränser, sägner, platsnamn och platser med tradition kan påminna oss om skogens historia och är en del av det immateriella kulturarvet.

Fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning?
När bedömningen görs om en lämning är en fast fornlämning eller en övrig kulturhistorisk lämning utgår man ifrån lagens definition. Den säger att en forlämning är ”lämningar efter  människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varkatigt övergivna”. I kulturminneslagen finns sedan olika fornlämningar uppräknade 1. Gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser. 2. Resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar, 3. Kors och minnesvårdar. 4. Samlingsplatser för rättskipning, kult, handel, och andra allmänna ändamål, 5. Lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång, 6. Ruiner av borgar slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt andra märkliga byggnader eller byggnadsverk, 7. Färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och liknande anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter.
Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult. De lämningar som inte omfattas av dessa bestämmer är övriga kulturhistoriska lämningar. Lagen tolkas av länsstyrelsen i enskilda fall.

Omkring två tredjedelar av alla kända fornlämningar ligger i skogsmark. Dessa utgörs av cirka 150 000 platser som innehåller ett eller flera objekt.  Alla Sveriges hittills upptäckta fornlämningar i skogsmark täcker 70 000-120 000 hektar, vilket är 0,3-0,5% av den totala skogsmarksarealen. Antalet kulturlämningar i fornminnesinformationssystemet (FMIS) och Skog & Historia-registret är idag drygt 400 000.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>